Kanelbullens dag

"Just because you ain´t paranoid, dont mean they ain´t out to get you"
Steve Earle

Häromdagen var det kanelbullens dag. Jag och kompisen drack kaffe och käkade varsin kanelbulle i storlek av en halv åker, och medan smaken av kanel och socker blandades med nybryggt kaffe så kom vi på att vi allt har det rätt bra ändå. Vi pratade om konsten att fokusera på det bra i livet och att passa på att leva mer här och nu. Att njuta av livet. Vi funderade på hur det kommer sig att man har så lätt för att oroligt tänka "nu vänder det snart" så fort livet känns bra och roligt, men är helt övertygad om att "nu kommer det att vara så här för alltid" när tillvaron känns mörk och svart.

Vi bestämde oss för att börja fokusera på allt bra vi har i livet. Det gick jättebra i två dagar, sedan ringde dom från af och jag insåg jag att jag aldrig kommer att bli så newage-positiv att jag kan vända på allt till det positiva. Som han som högg av sig armen på vedkubben och med rösten fylld av smärta frågade sig: "Vad kan jag lära mig av detta?"

Af meddelade att min "kulturkompis" inte får vara med i projektet vi spånat på. För han är inte medlem i kulturarbetsförmedlingen. Han är konstnär, har jobbat som fotograf och skådespelare. Men han har ingen utbildning inom kultur på universitetsnivå. Så han måste fortsätta söka sina anvisade städjobb.

Och själv funderar jag över vad fort tiden går. Nyss var det kanelbullens dag och nu är det byråkraternas afton.